Eli Göndör

Egyptens historia upprepas

Foto: Stock.xchng Foto: Stock.xchng

Egyptens president Muhammad Mursi är avsatt och armén har för tillfället övertagit kontrollen över Egypten. För ett år sedan påpekade jag i SvD  möjligheten för att armén skull fortsätta styra Egypten mot ett frihetligare system. Samtidigt måste den senaste händelseutvecklingen trots allt ses som ett nederlag i någon mening. Det är bara ett år sedan Egypten genomförde sitt första demokratiska val och få missunnade Egypten en annan utgång än den som nu bevittnas.

 General Abdul Fattah Al-Sisi har talat till folket flankerad av religiösa företrädare och överlåtit makten till författningsdomstolen.

 På ett vis är detta en upprepning av Egyptens i många avseenden tragiska historia. År 1952 tog ”de unga officerarna” makten i Egypten efter ha störtat Kung Faruk. Muslimska Brödraskapets ledning som stöttat armén fängslades och ställdes inför rätta istället för att erbjudas delaktighet i politiska processer. En efter en dömdes ledningen för Muslimska Brödraskapet till långa straff och år 1966 hängdes slutligen, Sayyid Qutb, rörelsens kanske viktigaste ideolog genom tiderna. Sedan dess har relationen mellan armén och Brödraskapet varit allt annat än god.

Det är ingen tvekan om att det som nu sker delvis är folkets vilja. Frihet och demokratiska rättigheter är något som demonstranterna i Kairo ropat efter länge. Men det är heller ingen tvekan om att en stor del av befolkning röstade på Brödraskapet.

Armén har under hela processen lyckats upprätthålla sin status hos befolkningen men det är inte länge sedan som armén valdes bort i demokratiska val.

Egyptens armé är inte bara en stor politisk maktfaktor i sitt eget land. Det är också en ekonomisk lika stor drivkraft som bromskloss. Armén äger industrier som inte bara producerar vapen utan även kylskåp, livsmedel och annat. Det  innebär att ett av de största hindren för en ekonomisk utveckling i Egypten är just arméns monopolistiska status inom industrin.

Den stora frågan nu är hur armén kommer att agera. Önskvärt vore att den intog en tillbakadragen roll som snarare bevakade den demokratiska processen än tog över den. Men det räcker inte. Armén behöver också släppa delar av industrin för att Egyptens ekonomi ska kunna växa.

Muslimska Brödraskapet har gjort en stor förlust. Inte minst avseende politisk prestige. Det är många i rörelsens egen väljarkår som är besvikna. Det värsta som nu kan hända är att missnöjda anhängare av Brödraskapet tar till våld. Det skulle lätt kunna leda till nya våldsamheter och blodspillan. Det bästa som kan hända är att Brödraskapet och dess anhängare inser att de bundit ris till egen rygg och accepterar situationen. Samtidigt behöver armén förstå att organisationen torts allt fortfarande åtnjuter legitimitet bland många egyptier och inte upprepar det som utspelade sig 1952. Historien har inte varit skonsam mot Egyptens befolkning. Det är på tiden den får det liv den så innerligt förtjänar.
 

Senaste inlägg

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln