Eli Göndör

Brödraskapets kommunistiska karaktär

Foto: Stock.xchng Foto: Stock.xchng

 Händelserna i Egypten är ett nederlag för Muslimska Brödraskapet som återigen har visat att en stark oppositionell kraft inte nödvändigtvis är redo att styra ett land.

Men hur är det då med Brödraskapet? Är det en organisation som per definition är exkluderande och antidemokratisk eller kan den även fungera i demokratiska sammanhang?

För att göra en bedömning av Brödraskapet krävs att två parallella tankebanor följer varandra. Den ena är det ganska enkla konstaterandet att Brödraskapet är en odemokratisk rörelse. Den andra är att Brödraskapet precis som andra odemokratiska politiska idéer är pragmatiker.

Om en pedagogisk jämförelse är nödvändig för att bättre förstå Brödraskapets komplexitet blir således kommunism en rättvisare ideologi att jämföra med än folkhemmet, som använts allt för ofta av professor Mattias Gardell. Inte minst beror det på att de båda ideologiernas oppositionella karaktär är lika omfattande som de har visat sig vara oförmögna att styra ett samhälle annat än till fördärv.

Vid Brödraskapets femte konferens 1938, definierades rörelsens uppfattning om förhållandet mellan islam och samhället. Islam ses som ett allomfattande system som är tillämplig för alla platser, för all tid och i livets alla situationer. Det ska i sin tur leda till social rättvisa genom en ledning med folklig förankring och politisk frihet från främmande makter.

Vad som mer än något annat format Brödraskapets ideologi är Sayyid Qutb (1906 – 1966). Qutb krävde total underkastelse under islam enligt hans egen tolkning av religionen. Förutom teologiska utläggningar, tolkningar av Koranen och idéer om hur det idealiska samhället bör formas, är hans litteratur fylld av förställningar om judars makt och kvinnors plats i samhället. Kvinnor gör sig enligt Qutb bäst i köket och med barnen. Han var dessutom övertygad om att kvinnor på grund av sin överkänsliga natur inte är lämpade att ta ansvar för exempelvis pengar eller fatta avgörande beslut. De bör snarare fattas av män, som är förnuftsbaserade till sin natur. Judar har enligt Qutb hittat på ämnen som historia, filosofi och sociologi i syfte att demoralisera världen samtidigt som de globalt kontrollerar all medicin och kaffeförsäljning.

I Qutbs litteratur saknas inte bloddrypande fantasier om hur människor som inte underkastar sig den allomfattande ideologin bör behandlas. De som riskerat samhällets generella säkerhet ska exempelvis straffas med att avrättas, korsfästas, få sina händer och fötter amputerade och därefter utvisas från landet. Allt detta för att, som Qutb uttrycker det, bevara balansen mellan individens ansvar och samhällets skyldighet att värna om individens säkerhet.

Ideologin har precis som kommunism en föreställning om den egna idéns överlägsenhet och betydelsen av den allomfattande politiska makten. Samtidigt är rörelsen tillräckligt pragmatisk för att förstå betydelsen av anpassning för att överleva politiskt.

Jag har vid tidigare tillfällen hänvisat till den undersökning som gjordes av sociologerna Charles Kurtzman och Ijlal Naqvi, vilken publicerades i april 2010 i Journal of Democracy. I korthet visar deras undersökning som är baserad på 89 parlamentariska val gjorda de senaste 40 åren att brödraskapspartier som tvingas anpassa sig till den politiska verkligheten faktiskt gör det. Det hindrar dock inte partiernas ledare eller medlemmar från att i sitt innersta förmodligen, precis som kommunister, drömma om att få styra världen enligt sitt eget system.

Precis som kommunistpartier vilka hamnat i demokratiska länders marginaler på grund av förbättrade levnadsvillkor och återkommande val, åtnjuter Brödraskapspartier mindre stöd ju mer välfärd och demokrati som tillkommer medborgare. Förtryck har däremot varit det som mer än något annat gynnat Brödraskapets oppositionella patos under alla år.

Senaste inlägg

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln