Eli Göndör

Hamas är den stora förloraren

Hamas logo Hamas logo

I den arabiska vårens nedkylning till vad som tycks bli en lång vinter, finns det för närvarande ingen vinnare. Utvecklingen i både Syrien och i Egypten kommer att påverka hela regionen och det finns flera olika scenarion och möjligheter. Syrien är dessutom ett speciellt fall som jag eventuellt återkommer till i ett annat sammanhang.

 Under rådande omständigheter är det dock lätt att konstatera att Hamas är den för stunden största förloraren. De som tidigare kunnat använda sin tid och energi åt att stödja Hamas är nu upptagna i internarabiska konflikter.

 I Syrien är Hizbollah upptaget med att ge Assad sitt stöd. Även om shiamuslimerna i Iran aldrig haft mycket till övers för sunnimuslimska miliser, har Hamas israelfientliga verksamhet varit anledning nog för Iran att stötta verksamheten. Men Iran har varken tid eller råd med att både hålla Assad under armarna, finansiera Hizbollahs utsvävning i Syrien och samtidigt hålla Hamas med utrustning och utbildning för att avfyra missiler mot Israel.

 Kriget mellan Israel och Hamas 2012 gav Hamas för en kort stund en central plats på den internationella politiska arenan tillsammans med Egypten. Egypten hade i september 2012 tillåtit Hamas att öppna sitt nya högkvarter i Kairo efter att organisationen tvingats lämna Damaskus på grund av inbördeskriget i Syrien. Därtill medlade Egypten fram fångutväxlingen då Hamas släppte den israeliska soldaten Gilad Shalit och vapenvilan mellan Israel och Hamas efter kriget 2012. Men romansen mellan Brödraskapet i Egypten och Hamas blev kortvarigt. Mursi och Egyptens armé ville inte få in konflikthärden från Gaza till Egypten. Smugglingstunnlarna mellan Egypten och Gaza förstördes systematiskt. Restriktionerna för vem som fick komma in till Egypten från Gaza förblev lika stränga som tidigare och den nya situationen i Egypten har isolerat Hamas ytterligare.

 Erdogan som från Turkiet med jämna mellanrum garanterat Hamas sitt stöd är upptagen både med en missnöjd hemmaopinion och med en turbulent gräns mot Syrien. Att i detta skede göra något drastiskt för att visa Hamas sitt stöd skulle sannolikt bara spä på det redan uttryckta missnöjet mot Erdogan.

 För närvarande är den arabiska världen alldeles för upptagen med sina interna konflikter för att på traditionellt maner försöka ena krafterna mot Israel med argument om betydelsen av att stödja palestinierna i sin kamp för frihet. I god ordning är den arabiska världens intressen helt andra än palestiniernas väl om det inte går att använda mot Israel.

 Hamas har således aldrig varit mer isolerat än idag vilket möjliggör bland annat följande framtidsbilder: Hamas ökade förtryck mot befolkningen i Gaza kan leda till en folklig resning med vars hjälp Fatah kan utmana Hamas på Gazaremsan. Trots att både Iran och Hizbollah är upptagna i Syrien kan ett isolerat Hamas ses som en ny möjlighet för Iran att utöka sitt inflytande i regionen. Oavsett viket alternativ Hamas väljer kommer det sannolikt försätta Hamas i en ännu svårare situation än den man redan befinner sig i.

 Hamas förhoppning, om att få bredare stöd genom Brödraskapets valseger i Egypten och Turkiets uttalade beskydd, blev kortvarig. Precis som den arabiska världen aldrig varit enad har inte heller den muslimska världen varit det.

Senaste inlägg

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln