Eli Göndör

EUs direktiv hotar Palestinas ekonomi

EUs direktiv, att inte ingå avtal med Israel avseende israelisk verksamhet på Västbanken och i östra Jerusalem, bör ses som en möjlighet för Israel och en katastrof för palestinierna.

Bortsett från känslomässiga reaktioner har Israel inget att göra på Västbanken och mycket att vinna på att lämna området. Folkrättsliga argument anser jag inte har någon större betydelse i detta fall. Snarare är det frågan om två enkla principer. För det första är inte Västbanken israeliskt territorium enligt Israels egen officiella hållning. Oavsett hur marken definieras, omtvistad eller ockuperad, förblir det ett område som enligt alla berörda parter ligger utanför Israel. För det andra är det få israeler som idag skulle neka till att palestinierna är ockuperade oavsett synpunkterna på markens status. Därmed infinner sig ett moraliskt dilemma tillräckligt allvarligt för att Israels intresse bör vara att lämna så stora delar av Västbanken som det bara är möjligt.

För palestiniernas del är ekvationen inte lika enkel. Det palestinska ledarskapet är splittrat avseende huruvida en självständig palestinsk stat för närvarande är att föredra. Det finns ingen väg till att ena Gazaremsans Hamas med Västbankens Fatah. Ett självständigt Västbanken skulle lyfta fram splittringen bland palestinierna ytterligare. Självständigheten skulle också innebära nya krav från omvärlden och det redan lika välanvända som utslitna argumentet om ”att det är Israels fel” skulle bli oanvändbart och istället behöva bytas ut mot eget palestinskt ansvar. Den palestinska ekonomin, som är helt beroende av Israels investeringar och verksamhet samt  omvärldens pengar, skulle tömmas på sitt huvudsakliga innehåll.

Israel måste bestämma sig för vad avsikterna är med Västbanken innan det är för sent att ta eget initiativ för att verkligheten på marken istället tvingar fram besluten. I princip finns bara tre alternativ. Det första; Israel annekterar Västbanken och erbjuder palestinierna medborgarskap och upprätthåller den demokratiska principen, en man en röst. Därmed skulle sannolikt idén om en judisk stat omintetgöras.  Det andra alternativet är annektering utan medborgerliga rättigheter för palestinierna vilket gör Israel till något annat än en demokrati. Det tredje alternativet är att Västbanken evakueras och idén om en judisk demokrati kan upprätthållas.

EUs beslut må vara både ogenomtänkt och korkat. Inte minst för att det deklareras under pågående förhandlingar mellan israeler och palestinier. Framförallt framstår det som populistiskt och tycks ha fattats för att EU ska kunna slå sig för bröstet och visa att inte bara USA gör något för palestinierna och freden. Någon konsekvensanalys för direktivets effekt på palestinsk ekonomi tycks inte ha gjorts. Inte heller tycks någon ha funderat över östra Jerusalems status, som enligt delningsplanen varken skulle tillfalla Israel eller den tilltänkta arabiska staten.

Israel har dock allt att vinna på att dra sig tillbaka och avsäga sig allt ansvar från Västbanken. Om inte annat befrias man från ett moraliskt problem som tar alldeles för mycket energi och pengar i förhållande till den avkastning som Västbanken ger politiskt, ekonomiskt, socialt och inte minst säkerhetspolitiskt.

Senaste inlägg

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln