Eli Göndör

Representativitet skapar fördomar

Bild: stock.xchng. Bild: stock.xchng.

Omar Mustafa-affären illustrerade i allt väsentligt konsekvensen av representativitetspolitik. Själv påpekade jag att även M gör sig skyldiga till samma politik i valet Abdirizak Waberi, och att representativitetspolitik säger mer om hur politiker i Sverige tror att muslimer är än vad det säger om svenska muslimers uppfattningar i olika frågor.

 I en insiktsfull text beskriver Peter Santesson på sin blogg hur Waberi är kopplad till Muslimska brödraskapet genom Federation of Islamic Organisations in Europé (FIOE). I texten lyfter Santesson fram Lorenzo Vidinos bok The New Muslim Brotherhood in the West (Columbia University Press, 2010). Boken visar hur kopplingarna mellan Brödraskapet i Egypten och muslimska organisationer i väst skapar något som kan kallas för nya Muslimska Brödraskapet i väst. Men vad som också framkommer är att de olika västerländska brödraskapsorganisationerna dels anpassar sitt budskap efter gängse föreställningar i olika frågor i respektive land, dels gör anspråk på att var mer förankrade bland lokala muslimer än vad man faktiskt är. Om det sedan lurar politiker eller politiker inte bryr sig om hur det egentligen förhåller sig spelar mindre roll. Kvar blir att representanter för en organisation görs till talesmän och representanter för en grupp de alls inte representerar.

 I The Myth of The Muslim Tide (Knopf Canda 2012) har den kanadensiske journalisten Doug Saunders prövat några av myterna kring invandrare med muslimsk bakgrund till Europa. Vad han bland mycket annat kommer fram till i sin studie är att muslimska immigranter absorberar lokala värderingar avseende exempelvis homosexualitet, abort och synen på kvinnors ställning i samhället. Saunders menar därmed att över tid skiljer sig inte attityder bland muslimska immigranter märkbart från någon annan grupp i samhället.

Om siffrorna och idéerna gäller även för Sverige har representativitetspolitiken fått minst två konsekvenser.

För det första. De som, genom sin uppfattning om hur islam bör utövas, anses vara representanter för en större grupp representerar i verkligheten inte alls någon slags gängse muslimsk uppfattning.

 För det andra luras den icke-muslimska majoriteten att tro att någon slags representativitet faktiskt förekommer. Därmed både odlar och skapar politiker fördomar om muslimer genom representativitetspolitik.

Senaste inlägg

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln