Eli Göndör

Obefogad misstänksamhet i Israel

Fredsförhandlingarna mellan Israel och den palestinska administrationen på Västbanken väcker frågan hur förslag på en slutlig överenskommelse sammanställd av politiker kommer tas emot av befolkningen. Det är för både parter fullt rimligt att ta det eventuella förslaget vidare till en folkomröstning. I båda fallen blir det således folken som i det mest kritiska skedet kommer kunna avgöra sin egen framtid.

 Ögnar man snabbt igenom vad som skrivs i israelisk och palestinsk press om de senaste opinionsundersökningarna tycks majoriteten på båda sidorna vara för förhandlingar.

 I en nyligen släppt undersökning från Tel Avivs universitet är framför allt en av motsägelserna i resultatet intressant. Siffrorna visar att 70 procent av den judiska befolkningen i Israel är för förhandlingar. Men bara hälften av den judiska befolkningen anser att även araber som är israeliska medborgare ska ha rätt att rösta i en eventuell folkomröstning.

 Uppenbarligen finns det således en stark vilja till fred men samtidigt en märkbar uppfattning om att arabiska medborgare inte bör ha rätt att rösta i en folkomröstning  med så avgörande konsekvenser.

 Den arabiska befolkningen i Israel har både egna partier och finns representerade i de flesta andra partier i det israeliska parlamentet.  Den är en minoritet på 20 procent av den totala befolkningen som till 80 procent består av muslimer. Socioekonomiskt är den sämre bemedlad i de flesta avseenden än den judiska befolkningen. Gapet minskar dock konstant och 2010 beslutade Israels regering om den största satsningen på den arabiska befolkningen i Israels historia.

 Samtidigt är relationen mellan judar och araber i Israel långt ifrån okomplicerad. Hur förhållandet ser ut mer i detalj går att finna i professor Sammy Smoohas olika index.

 Historien visar dock att misstänksamheten i de flesta avseenden inte är befogad. Rädslan i Israel för att den arabiska befolkningen skulle vända sig mot Israel har aldrig besannats. Trots alla krig som utspelat sig mellan Israel och den arabiska omgivningen har de arabiska medborgarna förblivit lojala med Israel.  Vid några ytterst få tillfällen har någon varit inblandad i ett terrordåd i Israel men då som chaufför eller liknande åt förövare som kommit från Västbanken eller Gazaremsan. Professor Sammy Smoohas statistik visar dessutom att arabiskisraeliska medborgares identifikation med Israel varier dels i förhållande till händelserna i Mellanöstern i övrigt; dels i förhållande till hur pass inkluderande politiken är på nationell nivå.

 Missnöje från arabiskt håll uttrycks med jämna mellanrum på olika vis. Men det mesta ligger inom ramen för vad en demokrati ska förvänta sig.  Den judiskisraeliska misstänksamheten är således obefogad.  Dock är den lika naturlig eller onaturlig som den misstänksamhets som alltid tycks infinna sig mellan minoriteter och majoriteter eller folk i allmänhet. 

 Tragiskt vore det dock om en sådan misstänksamhet påverkade besluten om vem som får rösta i en folkomröstning.  Själv tror jag inte det finns en möjlighet till att en regering i Israel skulle besluta om att inte låta araber rösta i en sådan folkomröstning. Men de återkommande bevisen för misstänksamhetens existens är något både för allmänheten och för politiker att ta till sig inte minst inför eventuella fredsförhandlingar.
 

Senaste inlägg

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln