Eli Göndör

Egyptens armé en panarbisk dröm

Arméns makt i Egypten går tillbaka i historien. Men bakom arméns makt ligger också en ideologi vars syfte var att ena den arabiska världen och återupprätta dess storhet.

Michel Aflaq (1910–1989), som under sin tid vid Sorbonne började sin politiska karriär i kommunistpartiet, bildade det arabiska socialistpartiet Ba`ath och blev 1954 rörelsens ledare. 

Kombinationen av socialism och panarabismen hänförde unga officerare och generaler i hela Mellanöstern. I en del fall tog de initiativ till militärkupper. Vad som ansågs vara traditionellt och förlegat skulle undanträngas till förmån för en ljusare framtid. Under slagorden Wahdah, Hurriyah, Ishtirakiyah (enighet, frihet, socialism) skulle den arabiska världen enas, befrias från främmande makter och forma en egen arabisk socialism. Genom en oblodig kupp 1970 tog Bashars far, Hafez al-Assad makten över både partiet och landet. I Irak kom partiet efter inre strider att 1968 ledas av Saddam Hussain, som 1979 utnyttjade sitt inflytande för att ta över presidentämbetet. I Egypten försökte Nasser stärka den arabisknationalistiska andan genom febriga visioner, som uttrycktes i offentliga framträdanden, om hur Israel måste förgöras för att möjliggöra ett sammanhängande arabiskt territorium. Assad inspirerades av Saldin, Saddam jämförde sig själv med Nebukadnessar och Nasser kunde utan besvär se sig själv som en Farao i modern tappning.

Religion och etnicitet tvingades undan till förmån för sekulär arabisk gemenskap. Trots detta formades diktaturer styrda av etniska minoriteter. I Syrien styrde Alawaiter och kristna över Syriens sunnimuslimska majoritet. Ba`athpartiets patruller åkte runt i centrala Damaskus och slet av kvinnor sina slöjor för att tvinga bort religiösa uttryck från den sekulära arabiska fasaden. I Irak styrde den sunnimuslimska minoriteten. Shiamuslimer och kurder avrättades, fängslades eller gasades ihjäl av irakiska styrkor och Baathpartiets specialförband. I Egypten fängslades och hängdes Muslimska Brödraskapets ledning och kopterna förpassades till samhällets marginaler.  

Michel Aflaqs visioner om vitalitet, frigörelse och hopp har bytts ut mot maktens och förtryckets tomma retorik. Systemet upprätthölls med hjälp av massivt stöd från Sovjetunionen. KGB-agenter i Kairo och Damaskus byggde upp underrättelse- och angivarsystem för att sätta skräck i befolkningen, medan arméerna utrustades med Sovjetunionens modernaste vapen och bästa militära kunnande. Trots det åtnöjt ingen av de arabiska arméerna några större militära framgångar och har heller inte lyckats skydda regimerna som skapat dem. Effektiviteten har helt och hållet använts till att förtrycka den egna befolkningen.

Etiketter: egypten syrien irak ba´ath

Senaste inlägg

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln