Eli Göndör

Religion är på frammarsch

Enligt tidningen Dagen har stockholmskyrkan Sankta Eugenia fått 1000 nya medlemmar de senaste fyra åren. Oavsett hur man tolkar en sådan ökning är det uppenbart att religion i Sverige lever och i högsta grad är verksamt.

 Fler moskéer byggs och fler kyrkor tillkommer så väl ortodoxa som katolska, samtidigt som olika religioners bönehus fylls till bristningsgränsen under högtider. Allt vanligare har det också blivit att människor markerar religiös tillhörighet genom sin klädsel. Inte minst visade det sig genom den senaste hijabmanifestationen.

 Frågan blir således var sekulariseringen tagit vägen? Eller om religiös utövning förändrats?

En tydlig förändring är att vad som tidigare ansetts vara självklara religiösa kollektiv i allt större utsträckning individualiseras. Samtidigt används religion och etnicitet för att tydliggöra konturerna i den personliga identiteten. Motståndet mot att av andra tillskrivas någon religiös tillhörighet eller gemenskap uttrycks bland annat genom det personliga anspråket på att själv få definiera den religiösa identitetens sammansättning och uttryck. Utvecklingen kan förstås som sekularisering av samhället men är snarare individualisering av religiösa kollektiv eller gemenskaper.

Bland annat kan religionsutövning ses som ett instrument med vilket varje individ hanterar förflyttningarna i vardagen mellan vardagslivets olika miljöer, som familj, arbetsplats och vänner eller i mötet mellan olika kulturer. För en del människor är det därmed valet av religiös identifikation som möjliggör kommunikation med olika omgivningar och samtidigt upprätthåller en egen identitet som är kopplad till den personliga bakgrunden och det kulturella arvet.

Ökad läskunnigheten och bildning leder till individuella texttolkningar som utgår från personliga behov av trygghet och sammanhang i vardagen och en frigörelse från religiösa auktoriteters åsikter. Resultatet är idémässig decentralisering av vad som tidigare ansetts vara självklara religiösa kollektiv eller normerande religiöst beteende.

 Både religiösa symboler, klädsel och byggnader, som moskéer, kyrkor eller synagogor, slöja eller andra huvudbonader och klädedräkter, kan fylla sin funktion i formandet av personliga religiösa uttryck.

 Byggandet av moskéer i Sverige kan i det sammanhanget dessutom ses som muslimers uttryck för att både vilja stanna och leva i Sverige, men också upprätthålla en religiös identitet med koppling till hemlandet. 

Insikten i religionens värde och betydelse för varje enskild individ borde medföra ökad förståelse för att individers religiositet varken säger något om deras förmåga att fungera i samhället, deras bildning eller deras politiska ambitioner. Om inte annat borde en sådan insikt öka förståelsen för att religionsutövning inte nödvändigtvis innebär ett större problem än utövandet av andra ideologier.

Senaste inlägg

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln