Eli Göndör

Med hijab mot frihet

Foto: stock. exchng. Foto: stock. exchng.

Hijabmanifestiatonen ledde till att olika åsikter vädrades, inte bara om klädesplaggets betydelse, utan också om vem som borde ha rätt till att uttala sig i frågan. Uttalandena var inte sällan lika definitiva som insiktslösa. Själv skrev jag i AB om hur slöjan historiskt även använts som symbol mot förtryck. I en replik på min text påpekades att slöjan i Iran inte kunde ses som annat än ett patriarkalt påhitt som symboliserar förtryck. Dessutom hävdades att hijabmanifestationen gynnade intressen som vill upprätthålla och normalisera maktordningen och förtryck av kvinnor.

Hijab eller slöja är ett svårt och mångbottnat ämne. Jag är egentligen inte främmande för flera av de åsikter som vädrats. Men det jag saknat är förståelse för hur komplex situationen kan vara och framför allt en insikt om att verkligheten sällan är så definitiv och självklar som en del velat göra gällande.

 Under fältarbetet till min avhandling tydliggjordes en bild av kvinnor som ofta skaffade sig både status och legitimitet med hjälp av slöjan. Det var slöjan som gav dem möjlighet att lämna hemmet och studera. Alla de kvinnor jag träffade studerade på universitet med sina fäders goda minne och välsignelse. Genom slöjan övertygade de sina familjer om att det inte fanns någon risk för att de skulle förlora sin anständighet eller heder om de lämnade hemmet utan övervakning. Tiden på universitetet gav dem samtidigt nya insikter och försvagade kopplingarna till familjen. Utbildningen, framförallt läskunnigheten, gav kvinnorna möjligheten att själva ta ställning i religiösa frågor. Det fanns ingen möjlighet att ta fel på deras övertygelse om att de själva har rätt till att läsa och förstå exempelvis Koranen.

 Första gången jag träffade en av kvinnorna var hon klädd i ett vitt dok chimar som gick ner till brösten, svarta glasögon och en lång kappa jlbab. Två år senare bar hon rosa hijab, glasögonen hade bytts ut mot röda modeanpassade bågar och hennes långa fotsida kappa var borta. Från att ha varit hemma varje dag bodde hon på universitet och besökte sina föräldrar en gång i veckan.

 Samtidigt förekommer en verksamhet vars syfte är att anpassa kvinnor till idéer som vill upprätthålla segregationen mellan könen och fortsätta begränsa kvinnor trots deras utbildning. Saba Mahmood, har studerat den feministiska islamistiska rörelsen i Egypten. Hon pekar på hur rörelsen snarare utbildar muslimska kvinnor till att följa islamistiska föreställningar om moral, etik och begräsningar i relationer mellan könen än att ge kvinnor verktyg för självbestämmande och självförverkligande.

 Trots detta ser Mahmood att kvinnors ökade kunskap om sina rättigheter och skyldigheter inom religionens ramar ger dem förutsättningarna att arbeta sig fram till nya roller inom både samhälle och familj.

 För Mahmood är kvinnors läskunnighet – och därmed insikten om sina rättigheter – avgörande för hur de bemöts i manliga domäner. Även om det görs inom den islamistiska väckelsens begränsande ramar, är kvinnors möjligheter till att arbeta, försörja sig och lämna hemmets sfär ett första steg mot kvinnlig självständighet. Och när utvecklingen väl är igång går den inte att stoppa.

 Statistiken för alla länder i Mellanöstern visar att muslimska kvinnor studerar allt längre, gifter sig allt senare och föder allt färre barn. Detta påverkar dock inte nödvändigtvis deras religiositet eller önskan att klä sig i hijab.

 Den som vill förbjuda hijab eller bara kan se klädesplagget ur ett perspektiv, glömmer alla de miljontals kvinnor som med hjälp av hijab skaffar sig möjligheten att försvaga banden till krävande familjer och söka sig mot utbildningar som på sikt ger dem allt bättre förutsättningar för att styra sina egna liv.

Etiketter: islam kvinnor hijab

Senaste inlägg

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln