Eli Göndör

Ummah, enande i ständig konflikt

Bland mycket annat illustrerar kriget i Syrien det återkommande misslyckandet i att bilda en enande muslimsk gemenskap.  

 Den religiösa föreställningen om en enande gemenskap utgår ifrån att islam omdefinierade redan existerande religiösa uppfattningar, kultur och sociala identiteter i Mellanöstern och omorganiserade deras styren. Detta skedde i tre steg. För det första blir islam en ny stam ummah där individer samlades genom ett monoteistiskt politiskt centraliserat styrt samhälle snarare än genom blodsband. I den andra fasen blev islam religionen som staten och dess eliter identifierar sig med. I den tredje fasen anammades muslimska värderingar av massorna i Mellanöstern.

 Kalifatens förmåga att centralisera makt och legitimera den för omvärlden kom också att bli en avgörande anledning till varför islam spreds så framgångsrikt. Ledarskapets förmåga till att ge den politiska makten även religiös auktoritet enade de två viktigaste aspekterna under ett och samma tak.

 Kontrollen över handel och skatter ledde dessutom till att tidigare stamlojaliteter försvagades. Visserligen kunde judar och kristna ofta fortsätta utöva sin tro i utbyte mot en skyddsskatt. Men mer lönsamt blev det att helt enkelt konvertera till islam vars religiösa och sociala budskap inte sällan var förenligt med gamla förställningarna som getts ny mening.

 Den nya gemenskapen blev dock aldrig enande. Konflikten mellan shia och sunni har i princip pågått sedan Muhammeds död 632. Inre strider mellan olika muslimska fraktioner har dessutom utvecklat nya trosuppfattningar eller religiösa grupper som bahai och druser.

 Förtryckande och centraliserade makter har när allt kommer omkring varit alternativet till inre stridigheter. Dessutom har en arabisk chauvinism förhållit sig nedlåtande till muslimska omgivningar som inte anses vara ”riktiga” muslimer för att de inte är araber.

 Det är inte av en händelse som kriget mellan Iran och Irak kunde hålla på i åtta år. Där stod det arabiska mot det persiska och shia mot sunni.

 Det är sant att islam ha haft bättre perioder och så även den arabiska världen. Dessa längre eller kortare epoker ska dock nog snarare ses som uppehåll i ett normaltillstånd som i huvudsak tyvärr har bestått av inre stridigheter.
 

Etiketter: islam muslimer umma

Senaste inlägg

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln