Eli Göndör

Nytt år och personligt ansvar

Ikväll inleds det judiska nyåret. Det innebär i princip att de kommande tio dagarna i judiska sammanhang är tänkta att användas för personlig bättring. Perioden avslutas med Jom Kippur försoningsdagen som allmänt ses som ett dygn av bön och fasta.

 Judendomen är inte unik i sin uppfattning om att människor inte är fullkomliga och behöver bli bättre. Både islam och kristendomen har liknande föreställningar och beteenden. Bön och fasta är återkommande företeelser i alla tre religionerna. Skillnaden är dock att judendomen aldrig varit missionerande och har därmed haft ett begränsat intresse av att frälsa andra eller predika för andra hur de bör leva sina liv. I den mån det förekommer är det i första hand ett inomjudisk fenomen. Därmed är judendomen ingen lära för människor med världsfrälsande ambitioner i bemärkelsen att om alla lever på samma vis så uppnås den perfekta världen.

Bättringen är dock central. Den ligger snarare inom ramen för begreppet ”tikun olam” vilket betyder korrigering eller förfining av världen. Tanken är att varje människa bör sträva efter att bli en bättre människa. Det i sig innebär också en befriande iniskt om att människan inte är fullkomlig och att vi alla gör fel. Men om varje människa på det individuella planet anstränger sig för att bli bättre uppnås så småningom förhoppningsvis också en bättre värld. Vad individuell bättring innebär är när allt kommer omkring ganska mycket upp till var och en inom vissa givna ramar. Det behöver dock inte vara mer avancerat än att exempelvis eftersträva större tålamod i irriterande situationer.

 Centralt inom judendomen är det individuella ansvaret. Det förekommer således inget ställföreträdande lidande eller någon att lasta av sina försyndelser på. Varje individ får hantera sina problem. Rent praktiskt innebär det att de kommande tio dagarna ofta används till att förbättra personliga relationer. Jom kippur, som infallet tio dagar efter nyåret, blir därmed för många tillfället att be nära och kära om ursäkt, inte minst för de tillfällen då någon genom ord eller handling sårat någon annan omedvetet.  De tillfällen då vi sårat någon medvetet vet vi ju om. Vid sådana tillfällen förväntas vi be den vi sårat om ursäkt oberoende av nyåret eller försoningsdagen. Detta är också tillfället då gamla skulder ska rensas ut och inte bara i ord utan också i handling. Lånade verktyg eller pengar som glömts bort ska helt eneklt lämnas tillbaka. Det är således inte bara en fråga om människors relation till Gud utan också i högsta grad en fråga mellanmänskliga relationer. Det är jordiskt, här och nu.

 Naturligtvis råder det olika uppfattningar om vad det innebär att vara en god människa eller att ha ambitionen att bli en bättre. Men ur ett judiskt perspektiv bör det under de kommande dagarna vara helt ointressant att tala om för andra människor hur de bör leva eller påpeka deras eventuella brister. Ty om var och en ägnar sig åt sin egen bättring finns det inget behov av att använda dyrbar tid åt att tillrättavisa andra.

Etiketter: judendom

Senaste inlägg

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln