Eli Göndör

11 september, ett medvetet val

I dag för tolv år sedan bevittnade hela världen hur två flygplan flög in i World Trade Center och hur död och panik tog över Manhattan.

Händelsens historiska betydelse har analyserats utifrån en oändlig rad av perspektiv, inte minst avseende USAs relation till Mellanöstern. Men händelsen innebar också ett nyktert uppvaknande för dem som envist hävdat att terror i första hand utförs av fattiga och obildad människor som en sista panikåtgärd för att komma ifrån hopplöshetens kvävande mörker.

 Granskningen av dem som utförde attacken visade att de alla kom från hem som var långt ifrån fattiga och flera av dem dessutom hade studerat vid olika universitet. Därmed krävdes nya svar på frågan om vad det är som gör att en människa väjer att genomföra ett så fruktansvärt dåd.

 Det har skrivits hyllkilometer i ämnet. En av de som relativt tidigt presenterade en profil på den potentielle islamistiske massmördaren är Marc Sageman i boken Understanding Terror Network.

Han konstaterar där att gärningsmän som genomför sådana dåd upplever sig vara martyr som agerar i Guds namn. De utför sina gärningar medvetet och i full förståelse av vad det får för konsekvenser i fråga om oskyldiga liv. Men i deras avvägning är det priset värt då dådet har ett ädlare syfte. Genom sitt värv blir de martyrer.

Rekryteringen till rörelser som al Qaeda görs, hävdar Sagesman, nerifrån upp och inte tvärt om. Det finns alltså tillräckligt med martyrvilliga individer ute i världen för att de som utbildar martyrer inte ska behöva söka upp dem. Många engagerade unga muslimska män befinner sig till och med i ett tillstånd där de söker efter vägar att bli martyrer men inte vet hur de ska lyckas. Viljan till att delta är så pass stark att den, enligt Sageman, kan liknas vid ansökningar till en mycket selektiv och högt aktad utbildning. Därmed kan man även utgå ifrån att olika typer av tvångsrekrytering eller hjärntvätt heller inte förekommer. Sagemans undersökning av medlemmar i Mujahedin visar att de har förvånansvärt lite trauman i sina liv. Det gick inte att finna några mönster av känslomässiga trauman i deras förflutna och heller inte några bevis på patologiskt hat eller förföljelsemani. Utifrån bevismaterialet visade det sig att många medlemmar deltog i ett sökande efter ett högre mål värdigt uppoffring.

 När Mujahedin-medlemmar med ursprung från Maghreb bosatta i Frankrike undersöktes visade sig följande. Ensamma människor söker kontakt. I omgivningar av flyktingar, speciellt i avvisande ickemuslimska västerländska stater, är moskén den lättillgängligaste omgivningen för gemenskap med andra människor med liknande bakgrund. Desillusionerade av ett samhälle som uteslöt dem och ouppfyllda löften om empati från franska vänsterrörelser, andra generationens flyktingar eller utvandrade maghrebaraber, gick de till moskén där de fann nya vänner. Islam blev vägen som reparerade deras värdighet, gav dem en känsla av en spirituell kallelse och stärkte deras värderingar.

Det blir således inte utsatthet, trauman tidigare i livet, eller bristen på val som nödvändigtvis driver människor till att bestämma sig för att massmörda oskyldiga. Snarare är det för dessa människor ett alternativ bland många. Ett medvetet val som görs med en tydlig insikt om dess yttersta konsekvenser.

Etiketter: islam islamism terror

Senaste inlägg

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln