Eli Göndör

2013 > 09

I dag för tolv år sedan bevittnade hela världen hur två flygplan flög in i World Trade Center och hur död och panik tog över Manhattan.

Händelsens historiska betydelse har analyserats utifrån en oändlig rad av perspektiv, inte minst avseende USAs relation till Mellanöstern. Men händelsen innebar också ett nyktert uppvaknande för dem som envist hävdat att terror i första hand utförs av fattiga och obildad människor som en sista panikåtgärd för att komma ifrån hopplöshetens kvävande mörker.

 Granskningen av dem som utförde attacken visade att de alla kom från hem som var långt ifrån fattiga och flera av dem dessutom hade studerat vid olika universitet. Därmed krävdes nya svar på frågan om vad det är som gör att en människa väjer att genomföra ett så fruktansvärt dåd.

 Det har skrivits hyllkilometer i ämnet. En av de som relativt tidigt presenterade en profil på den potentielle islamistiske massmördaren är Marc Sageman i boken Understanding Terror Network.

Han konstaterar där att gärningsmän som genomför sådana dåd upplever sig vara martyr som agerar i Guds namn. De utför sina gärningar medvetet och i full förståelse av vad det får för konsekvenser i fråga om oskyldiga liv. Men i deras avvägning är det priset värt då dådet har ett ädlare syfte. Genom sitt värv blir de martyrer.

Rekryteringen till rörelser som al Qaeda görs, hävdar Sagesman, nerifrån upp och inte tvärt om. Det finns alltså tillräckligt med martyrvilliga individer ute i världen för att de som utbildar martyrer inte ska behöva söka upp dem. Många engagerade unga muslimska män befinner sig till och med i ett tillstånd där de söker efter vägar att bli martyrer men inte vet hur de ska lyckas. Viljan till att delta är så pass stark att den, enligt Sageman, kan liknas vid ansökningar till en mycket selektiv och högt aktad utbildning. Därmed kan man även utgå ifrån att olika typer av tvångsrekrytering eller hjärntvätt heller inte förekommer. Sagemans undersökning av medlemmar i Mujahedin visar att de har förvånansvärt lite trauman i sina liv. Det gick inte att finna några mönster av känslomässiga trauman i deras förflutna och heller inte några bevis på patologiskt hat eller förföljelsemani. Utifrån bevismaterialet visade det sig att många medlemmar deltog i ett sökande efter ett högre mål värdigt uppoffring.

 När Mujahedin-medlemmar med ursprung från Maghreb bosatta i Frankrike undersöktes visade sig följande. Ensamma människor söker kontakt. I omgivningar av flyktingar, speciellt i avvisande ickemuslimska västerländska stater, är moskén den lättillgängligaste omgivningen för gemenskap med andra människor med liknande bakgrund. Desillusionerade av ett samhälle som uteslöt dem och ouppfyllda löften om empati från franska vänsterrörelser, andra generationens flyktingar eller utvandrade maghrebaraber, gick de till moskén där de fann nya vänner. Islam blev vägen som reparerade deras värdighet, gav dem en känsla av en spirituell kallelse och stärkte deras värderingar.

Det blir således inte utsatthet, trauman tidigare i livet, eller bristen på val som nödvändigtvis driver människor till att bestämma sig för att massmörda oskyldiga. Snarare är det för dessa människor ett alternativ bland många. Ett medvetet val som görs med en tydlig insikt om dess yttersta konsekvenser.

Läs hela inlägget »
Etiketter: islamism, islam, terror
Från Bebådelsekyrkan i Nazareth Från Bebådelsekyrkan i Nazareth

Debatten om huruvida Jesus, som han beskrivs i evangelierna, kan avgöra vilket politiskt läger han skulle passa bäst i i dag, är om inget annat nedlåtande mot religiösa människor i allmänhet och ett missförstånd av vår religiösa samtid synnerhet.

 Anspråket på att veta vad Jesus tänkte är inte nytt. Det har legat till grund för konflikter inom kristendomen så länge som det funnits en idé om vem Jesus är eller vad han står för.

 Vad som framförallt kännetecknar debatten är en ovilja eller oförmåga till att skilja mellan Jesus roll och betydelse ur ett religiöst perspektiv och försök till uttolka hans roll och plats i sin samtid utifrån ett strikt forskningsperspektiv där Gud inte är en del av ekvationen. Uppfattningarna om Jesus person i religiösa sammanhang söker inte nödvändigtvis efter historisk verklighet, även om de inte saknas religiöst övertygade människor som gärna vill ha en så sammansatt bild som möjligt av Jesus.

 Tro och religiösa föreställningar är inte till för att utmanas med  forskning, eftersom det är tro och föreställningar det är frågan om. För varje gång som forskning används för att stärka en religiös uppfattning har den apologetiska fällan öppnats. Ty om Gud är allsmäktig är också Guds uppmaningar giltiga oavsett forskningens åsikter i frågan. Snarare borde det i religiösa sammanhang handla om hur uppmaningen kan tolkas än om forskning kan bekräfta uppmaningens betydelse eller sanningshalt.

 I exempelvis den katolska Bebådelsekyrkan i Nazareth har det från hela världen skickats mosaiker som föreställer Jesus och Maria. På den som kommer från Japan är Jesus och Maria japaner precis som de är afrikaner på bidraget från Afrika. Hanan Ashrawi som är kristen palestinsk politiker och författare han konsekvent envisats med att Jesus var palestinier. Påpekandet att Jesus varken var kristen eller någonsin besökte någon kyrka är i dessa fall meningslöst.

 Därtill behöver knappast religiöst övertygade bildade människor hjälp av politiker som ska tala om för dem hur de bäst bör tolka sin bibel. Hela idén om att genom anspråk på ett tolkningsföreträde tala om för andra vad Jesus skulle valt i kyrkovalet kan inte förstås som annat än en otidsenlig uppfattning om religiösa människors förmåga till att själva läsa och skaffa sig en uppfattning. Dessutom är det knappast någon som tror att de som ägnar sig åt anakronismen att Jesus var socialdemokrat skulle anta den intellektuella utmaning det innebär att genom texterna se hans militanta och missunnsamma sidor som Johan Norberg lyfter fram i Metro. Eller tvärt om för den delen.

 Vår samtid erbjuder en idémässig decentralisering av religiösa föreställningar som är resultatet av att människor kan läsa själva. I en sådan situation är det hög tid för både religiösa ledare och kyrkopolitiker att inse sina begränsningar och anpassa sin roll efter de nya omständigheterna.

Läs hela inlägget »
Etiketter: kristendom, jesus, kyrkoval

Ikväll inleds det judiska nyåret. Det innebär i princip att de kommande tio dagarna i judiska sammanhang är tänkta att användas för personlig bättring. Perioden avslutas med Jom Kippur försoningsdagen som allmänt ses som ett dygn av bön och fasta.

 Judendomen är inte unik i sin uppfattning om att människor inte är fullkomliga och behöver bli bättre. Både islam och kristendomen har liknande föreställningar och beteenden. Bön och fasta är återkommande företeelser i alla tre religionerna. Skillnaden är dock att judendomen aldrig varit missionerande och har därmed haft ett begränsat intresse av att frälsa andra eller predika för andra hur de bör leva sina liv. I den mån det förekommer är det i första hand ett inomjudisk fenomen. Därmed är judendomen ingen lära för människor med världsfrälsande ambitioner i bemärkelsen att om alla lever på samma vis så uppnås den perfekta världen.

Bättringen är dock central. Den ligger snarare inom ramen för begreppet ”tikun olam” vilket betyder korrigering eller förfining av världen. Tanken är att varje människa bör sträva efter att bli en bättre människa. Det i sig innebär också en befriande iniskt om att människan inte är fullkomlig och att vi alla gör fel. Men om varje människa på det individuella planet anstränger sig för att bli bättre uppnås så småningom förhoppningsvis också en bättre värld. Vad individuell bättring innebär är när allt kommer omkring ganska mycket upp till var och en inom vissa givna ramar. Det behöver dock inte vara mer avancerat än att exempelvis eftersträva större tålamod i irriterande situationer.

 Centralt inom judendomen är det individuella ansvaret. Det förekommer således inget ställföreträdande lidande eller någon att lasta av sina försyndelser på. Varje individ får hantera sina problem. Rent praktiskt innebär det att de kommande tio dagarna ofta används till att förbättra personliga relationer. Jom kippur, som infallet tio dagar efter nyåret, blir därmed för många tillfället att be nära och kära om ursäkt, inte minst för de tillfällen då någon genom ord eller handling sårat någon annan omedvetet.  De tillfällen då vi sårat någon medvetet vet vi ju om. Vid sådana tillfällen förväntas vi be den vi sårat om ursäkt oberoende av nyåret eller försoningsdagen. Detta är också tillfället då gamla skulder ska rensas ut och inte bara i ord utan också i handling. Lånade verktyg eller pengar som glömts bort ska helt eneklt lämnas tillbaka. Det är således inte bara en fråga om människors relation till Gud utan också i högsta grad en fråga mellanmänskliga relationer. Det är jordiskt, här och nu.

 Naturligtvis råder det olika uppfattningar om vad det innebär att vara en god människa eller att ha ambitionen att bli en bättre. Men ur ett judiskt perspektiv bör det under de kommande dagarna vara helt ointressant att tala om för andra människor hur de bör leva eller påpeka deras eventuella brister. Ty om var och en ägnar sig åt sin egen bättring finns det inget behov av att använda dyrbar tid åt att tillrättavisa andra.

Läs hela inlägget »
Etiketter: judendom

Att en militär intervention i Syrien är nödvändig tycks inte vara lika uppenbart för EU och FN som för USA. Därmed blir naturligtvis frågan vem som har missuppfattat situationen? Eller varför USA tycks var mer övertygat om betydelsen av ett militärt ingripande än någon annan?

 Sannolikt beror de olika uppfattningarna på vilket perspektiv som väljs för att bedöma situationen. Den europeiska ambivalensen är fullt rimlig i ljuset av hur situationen utvecklats. Det är inte säkert att det ligger i Europas intresse att störta Assad-regimen och därigenom bidra till att Syrien utvecklas till ett kaotiskt al-Qaidaland, dit radikala islamistiska jihadister söker sig för att förbereda urskillningslösa attacker på mål runt om i världen, med resterna från en biologisk eller kemisk vapendepå. Å andra sidan är det inte rimligt att låta en gasattack passera utan någon reaktion från världssamfundet. Tystnaden skulle signalera att bruket av kemiska eller biologiska vapen ligger inom ramen för legitim krigföring vilket skulle underminera folkrättens redan kantstötta status.

 Men för USA finns det ytterligare ett problem som borde bekymra även EU. Maktbalansen i världen ser annorlunda ut idag än vad den gjorde för 10 år sedan. Nya allianser har bildats som utmanar USAs tidigare position som den största och mest inflytelserika makten i världen.

 Man kan naturligtvis tycka att det finns fördelar med att en stormakts inflytande i världen utmanas. Men frågan man nog samtidigt bör ställa sig är vem det är som utmanar USA, och om det nödvändigtvis innebär att världen blir bättre för att USAs inflytande blir mindre.

 För närvarande består alliansen som utmanar USA av Kina, Ryssland och Iran. Tillsammans har dessa länder gott om både råvaror, pengar och vapen. Därutöver står de för värderingar som i allt väsentligt strider mot normen i öppna, liberala och demokratiska samhällen. De är alla tre hänsynslösa diktaturer som var och en på sitt vis förtrycker sin egen befolkning.

För varje tum som USA viker undan ökar dessa länders inflytande i världen. Tron på att stormakter skulle lämna walk-over till någon annan stormakt för att upprätthålla världsfreden eller rädda liv är inte bara insiktslös utan också aningslös.

 När allt kommer omkring blir det därmed tyvärr som det alltid har varit. Att ställa sig på USAs sida innebär stöd för ett visst politiskt förhållningssätt och en viss uppsättning av värderingar. Att inte ställa sig på USAs sida innebär antingen likgiltighet för hur världen kommer att se ut i framtiden, eller acceptans för att Kina, Iran och Ryssland kommer allt närmare. Ingen politiker skulle hävda att min beskrivning av situationen är en nyhet. Däremot är ett alternativ som vanligt att med intetsägande uttalanden och taktisk passivitet hoppas på att någon annan gör grovjobbet för att själv slippa betala det pris som frihet alltid har kostat.

Läs hela inlägget »
Etiketter: syrien, usa, fn, eu

Senaste inlägg

Arkiv

Etiketter

Länkar