Eli Göndör

2013 > 10

Malala Yousafzai är flickan som på grund av sin kamp för flickors rätt till utbildning sköts i huvudet av talibaner 9 oktober 2012 då hon var 15 år. Hon transporterades efter mordförsöket till England där hennes liv räddades.

Nyligen kom hennes bok I am Malala, ut. Hos Jon Stewarts The Daily Show berättade hon om boken. Framträdandet i sig är lika imponerande som rörande. Men det är inte första gången som Malala Yousafzai berör och imponerar. Hennes framträdande i FN 12 juli 2013 gjorde ett lika djupt intryck.

 Malala Yousafzai är onekligen en mycket speciell människa. Men händelserna kring henne kan samtidig tolkas in i flera olika budskap. Dels sätter hon begreppet feminism på sin spets och man kan ju fråga sig vad det är som gör att inte exempelvis feministiska rörelser i Sverige lyfter fram hennes kamp och framgång som ett exempel på hur enskilda kvinnor kan förändra. Dels visar hennes historia hur individer trots allt påverkar strukturer och förändra sin tillvaro. Malala är exemplet som inte går att avfärda, på att individer skapar och omformar strukturer och inte tvärt om. Teorier som ”glastaket” och liknande förlorar en stor del av sin trovärdighet i ljuset av hennes berättelse.

 Naturligtvis kan allt avfärdas med påståendet att Malala Yousafzi skulle vara ett undantag som bekräftar regeln. Och i vissa avseenden stämmer det naturligtvis. Hon blev skjuten och överlevde. Hon imponerar med både sin engelska och sitt genomtänkta sätt. Hon har fått en internationell arena.

 Men samtidigt behövs det inga djupare studier för att konstatera att hon snarare illustrerar en trend, en oorganiserad rörelse, bestående av unga flickor och kvinnor som kommer att få betydelsefulla konsekvenser för muslimska omgivningar i allmänhet.

 Bland många andra reaktioner utlystes exempelvis en fatwa (juridiskt muslimskt utlåtande) av 50 muslimska religiösa auktoriteter i Pakistan som menade att det inte fanns någon grund i religionen för mordförsöket på henne och fördömde förövaren.

 Flickor i alla muslimska omgivningar utbildar sig allt mer och allt fler religiösa auktoriteter har insett att utvecklingen inte går att stoppa. Flickors utbildning ger andra flickor förebilder de tidigare inte haft och en trend har skapats. Utbildningen innebär också att tolkningsföreträdet över de religiösa texterna inte längre är självklar. Med flickors ökade utbildning kommer också sociala förändringar. Äktenskap ingås allt senare i muslimska miljöer och över alla muslimska omgivningar i världen har barnafödslar minskat med i genomsnitt 50 procent.

 Förändringarna innebär att invanda sociala koder omdanas vilket hotar radikala grupper i allt större utsträckning. Hotet radikaliserar en del aktörer vilket innebär att ingen bör förvånas om skolor förstörs även framöver och flickor komma betala med sina liv för att de kräver att få studera. Men det är samtidigt en utveckling som ingen kan stoppa.

 På kort sikt leder det till att fler kvinnor utbildar sig. På lång sikt kommer det att leda till förändringar i alla muslimska omgivningar. Hur dessa förändringar kommer att se ut i detalj är det ingen som vet idag. Men kvinnosynen kommer att bli en annan och därmed kommer också utövandet och tolkningen av islam också att på sikt förändras.

Läs hela inlägget »
Etiketter: islam, kvinnor

Frågorna kring hur människor tänker i Mellanöstern och Nordafrika återkommer ständigt. Den ”arabiska våren”, kriget i Syrien sociala och etniska motsättningar efterfrågar förklaringar och förståelse. I boken The World Through Arab Eyes: Arab Public Opinion and the Reshaping of the Middle East (Basic Books 2013) presenterar den ansedde statsvetaren Shibley Telhami, vid the University of Maryland, sina regelbundna opinionsundersökningar bland befolkningen i MENA-regionen gjorda under det senaste årtiondet. Boken ger svar på en rad frågor och analyserar hur den arabiska identiteten  formats och utvecklats.

 Vad som dock mer än något annat tycks styra uppfattningarna i MENA om världen i övrigt är det Telhami kallar för ”smärtans prisma”, som består av USA och Israel. Världen utanför, så väl länder som politiska ledare, bedöms utifrån sitt förhållningssätt till Israel samtidigt som USA anses vara orättvist och hellre ser till sina egna intressen än faktiskt vilja sprida demokrati och mänskliga rättigheter över världen. Israels övertag i allt väsentligt ses som en skymf och som en förnedring svår att stå ut med. Det enda som gör det möjligt för åtta miljoner människor på 22 000 kvadrat kilometer i Israel att vara överlägset 500 miljoner människor i MENA-regionen anses vara USAs stöd. Telhami påpekar att detta inte är något som befolkningen i MENA tänker på så fort de vaknar på morgonen. Men bedömningar av omvärlden och värderingar av politiska ledare görs genom smärtans prisma. Således ses Turkiet som ett bra land också på grund av Erdogans polemiska förhållningssätt mot Israel. Samtidigt ökar Kinas popularitet. Inte för att någon tror att Kina är ett fritt land, utan snarare för att det finns en uppfattning om att Kinas ökade kapacitet kan utmana USAs stomaktsposition i framtiden. 

 Icke desto mindre är reaktionerna genom smärtans prisma inte alltid självklara eller konsekventa. På frågan om vilka två länder som haft den mest konstruktiva inverkan på händelserna i arabvärldarna under de senaste månaderna valde en fjärdedel trots allt USA och hälften valde Turkiet. Det relativt starka stödet för USA på just den frågan härleder Telhami till Obama-administrationens tidiga stöd för dem som demonstrerade mot Mubarakregimen i Egypten.

 Vad som kanske mer än något annat är bokens fördel är att den faktiskt förmedlar arabiska röster utan för många mellanhänder med ambitionen att tillrättalägga verkligheten efter egna föreställningsvärldar. Men det är också därför den ger en hel del tillnyktrande statistik fjärran från romantiserad orientalism.

Läs hela inlägget »

På DNs ledarsida 28 september diskuterar Erik Helmersson kring frågan om religion är gott eller ont med utgångspunkt i ett seminarium han bevittnat på bokmässan. I sin text konstaterar han att religion bidragit till konflikter och död genom hela historien. Samtidigt påpekades enligt honom också under seminariet att religion kan ha en betydelsefull roll för utveckling av demokrati. Religion skulle således också ha en hel del gott att erbjuda.

Så hur ligger till egentligen? Påverkar religion mänskligheten i en negativ eller positiv riktning? Eller förenklat är religion gott eller ont?

 Svaret är till stor del beroende av vilket perspektiv som väljs som utgångspunkt för resonemanget. Om religion är en struktur som tvingar människor till ett visst beteende blir naturligtvis det onda som görs av religiösa människor ett tecken på att religion är ont. Ett sådant förhållningssätt befriar dock individen från ansvar och egna viljor. Religion blir då en överordnad makt med förmåga att styra människor till att göra i princip vad som helst. Problemet med en sådan uppfattning är att även det goda måste vara resultatet av samma struktur. Om religiösa människor gör något gott är det således återigen religionens strukturer som styr människor i en god riktning. Inte människor som genom eget beslut av olika anledningar bestämmer sig för att göra gott. I sådana fall borde det vara av intresse för alla att få insikt om vad religion egentligen är för kraft eller struktur som i det ena fallet kan göra gott och i det andra fallet göra ont.

 Vänder man på resonemanget blir förhållningssättet enligt min mening både rationellare och begripligare. Om religion istället är resultatet av dess utövare vid varje givet tillfälle utövas religion sannolikt med lika stor variation som det finns människor med olika åsikter i världen. Religion kommer då att vara gott när det utövas av goda människor med syfte att göra gott och ont när det utövas av dåliga människor med ambitionen att skada. Religion kommer då också att anpassas till den samtida verkligheten på varje plats och vid varje tid.  Därmed blir det också utövning i sig som kan kritiseras eller hyllas istället för religion rent allmänt, som faktiskt inte är mycket utan dess utövare.

 Det blir också därigenom omöjligt att komma med påståenden om att en viss religion skulle vara på ett visst sätt. Naturligtvis står det var och en fritt att tycka att religiösa människor är vidskepliga som tror på tomtar och troll men det är något annat. Det är att karakterisera individer utifrån deras förhållningssätt eller uppfattningar rent allmänt.

 Religionsutövning kan således bidra till det bästa eller det sämsta av världar. Den kan var ett betydelsefullt bidrag till demokrati och mänskliga rättigheter och det kan bidra till förföljelse och blodspillan. Därmed är det inte religion som avgör människors karaktär utan tvärt om. Det är människors karaktär som avgör hur religion utövas och därmed avgör om religion blir ett positivt eller negativt bidrag till mänskligheten.

 I en artikel i Sydsvenskan 30 september påpekar ur ett liknande perspektiv Professor Leif Stenberg att det är fel att fråga sig om islam kan förenas med demokrati. För om Islam ses som aktör innebär det att ”religion tillskrivs inneboende funktioner. Därmed fråntas människor ansvar för sina handlingar. Men muslimer är inte mekanismer i en världsomspännande islamisk ideologi. De är inte fastlåsta i diffusa strukturer.”

 Detta gäller naturligtvis som sagt alla religioner i samma utsträckning. Ett sådant förhållningssätt möjliggör samtidigt den kritik mot religion som så många efterfrågar eftersom den faktiskt kan rikta in sig på specifik utövning och därmed varken riskerar att bli kollektiviserande eller generaliserande.

Läs hela inlägget »

Senaste inlägg

Arkiv

Etiketter

Länkar