Eli Göndör

Malala Yousafzai är flickan som på grund av sin kamp för flickors rätt till utbildning sköts i huvudet av talibaner 9 oktober 2012 då hon var 15 år. Hon transporterades efter mordförsöket till England där hennes liv räddades.

Nyligen kom hennes bok I am Malala, ut. Hos Jon Stewarts The Daily Show berättade hon om boken. Framträdandet i sig är lika imponerande som rörande. Men det är inte första gången som Malala Yousafzai berör och imponerar. Hennes framträdande i FN 12 juli 2013 gjorde ett lika djupt intryck.

 Malala Yousafzai är onekligen en mycket speciell människa. Men händelserna kring henne kan samtidig tolkas in i flera olika budskap. Dels sätter hon begreppet feminism på sin spets och man kan ju fråga sig vad det är som gör att inte exempelvis feministiska rörelser i Sverige lyfter fram hennes kamp och framgång som ett exempel på hur enskilda kvinnor kan förändra. Dels visar hennes historia hur individer trots allt påverkar strukturer och förändra sin tillvaro. Malala är exemplet som inte går att avfärda, på att individer skapar och omformar strukturer och inte tvärt om. Teorier som ”glastaket” och liknande förlorar en stor del av sin trovärdighet i ljuset av hennes berättelse.

 Naturligtvis kan allt avfärdas med påståendet att Malala Yousafzi skulle vara ett undantag som bekräftar regeln. Och i vissa avseenden stämmer det naturligtvis. Hon blev skjuten och överlevde. Hon imponerar med både sin engelska och sitt genomtänkta sätt. Hon har fått en internationell arena.

 Men samtidigt behövs det inga djupare studier för att konstatera att hon snarare illustrerar en trend, en oorganiserad rörelse, bestående av unga flickor och kvinnor som kommer att få betydelsefulla konsekvenser för muslimska omgivningar i allmänhet.

 Bland många andra reaktioner utlystes exempelvis en fatwa (juridiskt muslimskt utlåtande) av 50 muslimska religiösa auktoriteter i Pakistan som menade att det inte fanns någon grund i religionen för mordförsöket på henne och fördömde förövaren.

 Flickor i alla muslimska omgivningar utbildar sig allt mer och allt fler religiösa auktoriteter har insett att utvecklingen inte går att stoppa. Flickors utbildning ger andra flickor förebilder de tidigare inte haft och en trend har skapats. Utbildningen innebär också att tolkningsföreträdet över de religiösa texterna inte längre är självklar. Med flickors ökade utbildning kommer också sociala förändringar. Äktenskap ingås allt senare i muslimska miljöer och över alla muslimska omgivningar i världen har barnafödslar minskat med i genomsnitt 50 procent.

 Förändringarna innebär att invanda sociala koder omdanas vilket hotar radikala grupper i allt större utsträckning. Hotet radikaliserar en del aktörer vilket innebär att ingen bör förvånas om skolor förstörs även framöver och flickor komma betala med sina liv för att de kräver att få studera. Men det är samtidigt en utveckling som ingen kan stoppa.

 På kort sikt leder det till att fler kvinnor utbildar sig. På lång sikt kommer det att leda till förändringar i alla muslimska omgivningar. Hur dessa förändringar kommer att se ut i detalj är det ingen som vet idag. Men kvinnosynen kommer att bli en annan och därmed kommer också utövandet och tolkningen av islam också att på sikt förändras.

Läs hela inlägget »
Etiketter: islam kvinnor

Frågorna kring hur människor tänker i Mellanöstern och Nordafrika återkommer ständigt. Den ”arabiska våren”, kriget i Syrien sociala och etniska motsättningar efterfrågar förklaringar och förståelse. I boken The World Through Arab Eyes: Arab Public Opinion and the Reshaping of the Middle East (Basic Books 2013) presenterar den ansedde statsvetaren Shibley Telhami, vid the University of Maryland, sina regelbundna opinionsundersökningar bland befolkningen i MENA-regionen gjorda under det senaste årtiondet. Boken ger svar på en rad frågor och analyserar hur den arabiska identiteten  formats och utvecklats.

 Vad som dock mer än något annat tycks styra uppfattningarna i MENA om världen i övrigt är det Telhami kallar för ”smärtans prisma”, som består av USA och Israel. Världen utanför, så väl länder som politiska ledare, bedöms utifrån sitt förhållningssätt till Israel samtidigt som USA anses vara orättvist och hellre ser till sina egna intressen än faktiskt vilja sprida demokrati och mänskliga rättigheter över världen. Israels övertag i allt väsentligt ses som en skymf och som en förnedring svår att stå ut med. Det enda som gör det möjligt för åtta miljoner människor på 22 000 kvadrat kilometer i Israel att vara överlägset 500 miljoner människor i MENA-regionen anses vara USAs stöd. Telhami påpekar att detta inte är något som befolkningen i MENA tänker på så fort de vaknar på morgonen. Men bedömningar av omvärlden och värderingar av politiska ledare görs genom smärtans prisma. Således ses Turkiet som ett bra land också på grund av Erdogans polemiska förhållningssätt mot Israel. Samtidigt ökar Kinas popularitet. Inte för att någon tror att Kina är ett fritt land, utan snarare för att det finns en uppfattning om att Kinas ökade kapacitet kan utmana USAs stomaktsposition i framtiden. 

 Icke desto mindre är reaktionerna genom smärtans prisma inte alltid självklara eller konsekventa. På frågan om vilka två länder som haft den mest konstruktiva inverkan på händelserna i arabvärldarna under de senaste månaderna valde en fjärdedel trots allt USA och hälften valde Turkiet. Det relativt starka stödet för USA på just den frågan härleder Telhami till Obama-administrationens tidiga stöd för dem som demonstrerade mot Mubarakregimen i Egypten.

 Vad som kanske mer än något annat är bokens fördel är att den faktiskt förmedlar arabiska röster utan för många mellanhänder med ambitionen att tillrättalägga verkligheten efter egna föreställningsvärldar. Men det är också därför den ger en hel del tillnyktrande statistik fjärran från romantiserad orientalism.

Läs hela inlägget »

På DNs ledarsida 28 september diskuterar Erik Helmersson kring frågan om religion är gott eller ont med utgångspunkt i ett seminarium han bevittnat på bokmässan. I sin text konstaterar han att religion bidragit till konflikter och död genom hela historien. Samtidigt påpekades enligt honom också under seminariet att religion kan ha en betydelsefull roll för utveckling av demokrati. Religion skulle således också ha en hel del gott att erbjuda.

Så hur ligger till egentligen? Påverkar religion mänskligheten i en negativ eller positiv riktning? Eller förenklat är religion gott eller ont?

 Svaret är till stor del beroende av vilket perspektiv som väljs som utgångspunkt för resonemanget. Om religion är en struktur som tvingar människor till ett visst beteende blir naturligtvis det onda som görs av religiösa människor ett tecken på att religion är ont. Ett sådant förhållningssätt befriar dock individen från ansvar och egna viljor. Religion blir då en överordnad makt med förmåga att styra människor till att göra i princip vad som helst. Problemet med en sådan uppfattning är att även det goda måste vara resultatet av samma struktur. Om religiösa människor gör något gott är det således återigen religionens strukturer som styr människor i en god riktning. Inte människor som genom eget beslut av olika anledningar bestämmer sig för att göra gott. I sådana fall borde det vara av intresse för alla att få insikt om vad religion egentligen är för kraft eller struktur som i det ena fallet kan göra gott och i det andra fallet göra ont.

 Vänder man på resonemanget blir förhållningssättet enligt min mening både rationellare och begripligare. Om religion istället är resultatet av dess utövare vid varje givet tillfälle utövas religion sannolikt med lika stor variation som det finns människor med olika åsikter i världen. Religion kommer då att vara gott när det utövas av goda människor med syfte att göra gott och ont när det utövas av dåliga människor med ambitionen att skada. Religion kommer då också att anpassas till den samtida verkligheten på varje plats och vid varje tid.  Därmed blir det också utövning i sig som kan kritiseras eller hyllas istället för religion rent allmänt, som faktiskt inte är mycket utan dess utövare.

 Det blir också därigenom omöjligt att komma med påståenden om att en viss religion skulle vara på ett visst sätt. Naturligtvis står det var och en fritt att tycka att religiösa människor är vidskepliga som tror på tomtar och troll men det är något annat. Det är att karakterisera individer utifrån deras förhållningssätt eller uppfattningar rent allmänt.

 Religionsutövning kan således bidra till det bästa eller det sämsta av världar. Den kan var ett betydelsefullt bidrag till demokrati och mänskliga rättigheter och det kan bidra till förföljelse och blodspillan. Därmed är det inte religion som avgör människors karaktär utan tvärt om. Det är människors karaktär som avgör hur religion utövas och därmed avgör om religion blir ett positivt eller negativt bidrag till mänskligheten.

 I en artikel i Sydsvenskan 30 september påpekar ur ett liknande perspektiv Professor Leif Stenberg att det är fel att fråga sig om islam kan förenas med demokrati. För om Islam ses som aktör innebär det att ”religion tillskrivs inneboende funktioner. Därmed fråntas människor ansvar för sina handlingar. Men muslimer är inte mekanismer i en världsomspännande islamisk ideologi. De är inte fastlåsta i diffusa strukturer.”

 Detta gäller naturligtvis som sagt alla religioner i samma utsträckning. Ett sådant förhållningssätt möjliggör samtidigt den kritik mot religion som så många efterfrågar eftersom den faktiskt kan rikta in sig på specifik utövning och därmed varken riskerar att bli kollektiviserande eller generaliserande.

Läs hela inlägget »

I dag för tolv år sedan bevittnade hela världen hur två flygplan flög in i World Trade Center och hur död och panik tog över Manhattan.

Händelsens historiska betydelse har analyserats utifrån en oändlig rad av perspektiv, inte minst avseende USAs relation till Mellanöstern. Men händelsen innebar också ett nyktert uppvaknande för dem som envist hävdat att terror i första hand utförs av fattiga och obildad människor som en sista panikåtgärd för att komma ifrån hopplöshetens kvävande mörker.

 Granskningen av dem som utförde attacken visade att de alla kom från hem som var långt ifrån fattiga och flera av dem dessutom hade studerat vid olika universitet. Därmed krävdes nya svar på frågan om vad det är som gör att en människa väjer att genomföra ett så fruktansvärt dåd.

 Det har skrivits hyllkilometer i ämnet. En av de som relativt tidigt presenterade en profil på den potentielle islamistiske massmördaren är Marc Sageman i boken Understanding Terror Network.

Han konstaterar där att gärningsmän som genomför sådana dåd upplever sig vara martyr som agerar i Guds namn. De utför sina gärningar medvetet och i full förståelse av vad det får för konsekvenser i fråga om oskyldiga liv. Men i deras avvägning är det priset värt då dådet har ett ädlare syfte. Genom sitt värv blir de martyrer.

Rekryteringen till rörelser som al Qaeda görs, hävdar Sagesman, nerifrån upp och inte tvärt om. Det finns alltså tillräckligt med martyrvilliga individer ute i världen för att de som utbildar martyrer inte ska behöva söka upp dem. Många engagerade unga muslimska män befinner sig till och med i ett tillstånd där de söker efter vägar att bli martyrer men inte vet hur de ska lyckas. Viljan till att delta är så pass stark att den, enligt Sageman, kan liknas vid ansökningar till en mycket selektiv och högt aktad utbildning. Därmed kan man även utgå ifrån att olika typer av tvångsrekrytering eller hjärntvätt heller inte förekommer. Sagemans undersökning av medlemmar i Mujahedin visar att de har förvånansvärt lite trauman i sina liv. Det gick inte att finna några mönster av känslomässiga trauman i deras förflutna och heller inte några bevis på patologiskt hat eller förföljelsemani. Utifrån bevismaterialet visade det sig att många medlemmar deltog i ett sökande efter ett högre mål värdigt uppoffring.

 När Mujahedin-medlemmar med ursprung från Maghreb bosatta i Frankrike undersöktes visade sig följande. Ensamma människor söker kontakt. I omgivningar av flyktingar, speciellt i avvisande ickemuslimska västerländska stater, är moskén den lättillgängligaste omgivningen för gemenskap med andra människor med liknande bakgrund. Desillusionerade av ett samhälle som uteslöt dem och ouppfyllda löften om empati från franska vänsterrörelser, andra generationens flyktingar eller utvandrade maghrebaraber, gick de till moskén där de fann nya vänner. Islam blev vägen som reparerade deras värdighet, gav dem en känsla av en spirituell kallelse och stärkte deras värderingar.

Det blir således inte utsatthet, trauman tidigare i livet, eller bristen på val som nödvändigtvis driver människor till att bestämma sig för att massmörda oskyldiga. Snarare är det för dessa människor ett alternativ bland många. Ett medvetet val som görs med en tydlig insikt om dess yttersta konsekvenser.

Läs hela inlägget »
Etiketter: islamism islam terror
Från Bebådelsekyrkan i Nazareth Från Bebådelsekyrkan i Nazareth

Debatten om huruvida Jesus, som han beskrivs i evangelierna, kan avgöra vilket politiskt läger han skulle passa bäst i i dag, är om inget annat nedlåtande mot religiösa människor i allmänhet och ett missförstånd av vår religiösa samtid synnerhet.

 Anspråket på att veta vad Jesus tänkte är inte nytt. Det har legat till grund för konflikter inom kristendomen så länge som det funnits en idé om vem Jesus är eller vad han står för.

 Vad som framförallt kännetecknar debatten är en ovilja eller oförmåga till att skilja mellan Jesus roll och betydelse ur ett religiöst perspektiv och försök till uttolka hans roll och plats i sin samtid utifrån ett strikt forskningsperspektiv där Gud inte är en del av ekvationen. Uppfattningarna om Jesus person i religiösa sammanhang söker inte nödvändigtvis efter historisk verklighet, även om de inte saknas religiöst övertygade människor som gärna vill ha en så sammansatt bild som möjligt av Jesus.

 Tro och religiösa föreställningar är inte till för att utmanas med  forskning, eftersom det är tro och föreställningar det är frågan om. För varje gång som forskning används för att stärka en religiös uppfattning har den apologetiska fällan öppnats. Ty om Gud är allsmäktig är också Guds uppmaningar giltiga oavsett forskningens åsikter i frågan. Snarare borde det i religiösa sammanhang handla om hur uppmaningen kan tolkas än om forskning kan bekräfta uppmaningens betydelse eller sanningshalt.

 I exempelvis den katolska Bebådelsekyrkan i Nazareth har det från hela världen skickats mosaiker som föreställer Jesus och Maria. På den som kommer från Japan är Jesus och Maria japaner precis som de är afrikaner på bidraget från Afrika. Hanan Ashrawi som är kristen palestinsk politiker och författare han konsekvent envisats med att Jesus var palestinier. Påpekandet att Jesus varken var kristen eller någonsin besökte någon kyrka är i dessa fall meningslöst.

 Därtill behöver knappast religiöst övertygade bildade människor hjälp av politiker som ska tala om för dem hur de bäst bör tolka sin bibel. Hela idén om att genom anspråk på ett tolkningsföreträde tala om för andra vad Jesus skulle valt i kyrkovalet kan inte förstås som annat än en otidsenlig uppfattning om religiösa människors förmåga till att själva läsa och skaffa sig en uppfattning. Dessutom är det knappast någon som tror att de som ägnar sig åt anakronismen att Jesus var socialdemokrat skulle anta den intellektuella utmaning det innebär att genom texterna se hans militanta och missunnsamma sidor som Johan Norberg lyfter fram i Metro. Eller tvärt om för den delen.

 Vår samtid erbjuder en idémässig decentralisering av religiösa föreställningar som är resultatet av att människor kan läsa själva. I en sådan situation är det hög tid för både religiösa ledare och kyrkopolitiker att inse sina begränsningar och anpassa sin roll efter de nya omständigheterna.

Läs hela inlägget »

Ikväll inleds det judiska nyåret. Det innebär i princip att de kommande tio dagarna i judiska sammanhang är tänkta att användas för personlig bättring. Perioden avslutas med Jom Kippur försoningsdagen som allmänt ses som ett dygn av bön och fasta.

 Judendomen är inte unik i sin uppfattning om att människor inte är fullkomliga och behöver bli bättre. Både islam och kristendomen har liknande föreställningar och beteenden. Bön och fasta är återkommande företeelser i alla tre religionerna. Skillnaden är dock att judendomen aldrig varit missionerande och har därmed haft ett begränsat intresse av att frälsa andra eller predika för andra hur de bör leva sina liv. I den mån det förekommer är det i första hand ett inomjudisk fenomen. Därmed är judendomen ingen lära för människor med världsfrälsande ambitioner i bemärkelsen att om alla lever på samma vis så uppnås den perfekta världen.

Bättringen är dock central. Den ligger snarare inom ramen för begreppet ”tikun olam” vilket betyder korrigering eller förfining av världen. Tanken är att varje människa bör sträva efter att bli en bättre människa. Det i sig innebär också en befriande iniskt om att människan inte är fullkomlig och att vi alla gör fel. Men om varje människa på det individuella planet anstränger sig för att bli bättre uppnås så småningom förhoppningsvis också en bättre värld. Vad individuell bättring innebär är när allt kommer omkring ganska mycket upp till var och en inom vissa givna ramar. Det behöver dock inte vara mer avancerat än att exempelvis eftersträva större tålamod i irriterande situationer.

 Centralt inom judendomen är det individuella ansvaret. Det förekommer således inget ställföreträdande lidande eller någon att lasta av sina försyndelser på. Varje individ får hantera sina problem. Rent praktiskt innebär det att de kommande tio dagarna ofta används till att förbättra personliga relationer. Jom kippur, som infallet tio dagar efter nyåret, blir därmed för många tillfället att be nära och kära om ursäkt, inte minst för de tillfällen då någon genom ord eller handling sårat någon annan omedvetet.  De tillfällen då vi sårat någon medvetet vet vi ju om. Vid sådana tillfällen förväntas vi be den vi sårat om ursäkt oberoende av nyåret eller försoningsdagen. Detta är också tillfället då gamla skulder ska rensas ut och inte bara i ord utan också i handling. Lånade verktyg eller pengar som glömts bort ska helt eneklt lämnas tillbaka. Det är således inte bara en fråga om människors relation till Gud utan också i högsta grad en fråga mellanmänskliga relationer. Det är jordiskt, här och nu.

 Naturligtvis råder det olika uppfattningar om vad det innebär att vara en god människa eller att ha ambitionen att bli en bättre. Men ur ett judiskt perspektiv bör det under de kommande dagarna vara helt ointressant att tala om för andra människor hur de bör leva eller påpeka deras eventuella brister. Ty om var och en ägnar sig åt sin egen bättring finns det inget behov av att använda dyrbar tid åt att tillrättavisa andra.

Läs hela inlägget »
Etiketter: judendom

Att en militär intervention i Syrien är nödvändig tycks inte vara lika uppenbart för EU och FN som för USA. Därmed blir naturligtvis frågan vem som har missuppfattat situationen? Eller varför USA tycks var mer övertygat om betydelsen av ett militärt ingripande än någon annan?

 Sannolikt beror de olika uppfattningarna på vilket perspektiv som väljs för att bedöma situationen. Den europeiska ambivalensen är fullt rimlig i ljuset av hur situationen utvecklats. Det är inte säkert att det ligger i Europas intresse att störta Assad-regimen och därigenom bidra till att Syrien utvecklas till ett kaotiskt al-Qaidaland, dit radikala islamistiska jihadister söker sig för att förbereda urskillningslösa attacker på mål runt om i världen, med resterna från en biologisk eller kemisk vapendepå. Å andra sidan är det inte rimligt att låta en gasattack passera utan någon reaktion från världssamfundet. Tystnaden skulle signalera att bruket av kemiska eller biologiska vapen ligger inom ramen för legitim krigföring vilket skulle underminera folkrättens redan kantstötta status.

 Men för USA finns det ytterligare ett problem som borde bekymra även EU. Maktbalansen i världen ser annorlunda ut idag än vad den gjorde för 10 år sedan. Nya allianser har bildats som utmanar USAs tidigare position som den största och mest inflytelserika makten i världen.

 Man kan naturligtvis tycka att det finns fördelar med att en stormakts inflytande i världen utmanas. Men frågan man nog samtidigt bör ställa sig är vem det är som utmanar USA, och om det nödvändigtvis innebär att världen blir bättre för att USAs inflytande blir mindre.

 För närvarande består alliansen som utmanar USA av Kina, Ryssland och Iran. Tillsammans har dessa länder gott om både råvaror, pengar och vapen. Därutöver står de för värderingar som i allt väsentligt strider mot normen i öppna, liberala och demokratiska samhällen. De är alla tre hänsynslösa diktaturer som var och en på sitt vis förtrycker sin egen befolkning.

För varje tum som USA viker undan ökar dessa länders inflytande i världen. Tron på att stormakter skulle lämna walk-over till någon annan stormakt för att upprätthålla världsfreden eller rädda liv är inte bara insiktslös utan också aningslös.

 När allt kommer omkring blir det därmed tyvärr som det alltid har varit. Att ställa sig på USAs sida innebär stöd för ett visst politiskt förhållningssätt och en viss uppsättning av värderingar. Att inte ställa sig på USAs sida innebär antingen likgiltighet för hur världen kommer att se ut i framtiden, eller acceptans för att Kina, Iran och Ryssland kommer allt närmare. Ingen politiker skulle hävda att min beskrivning av situationen är en nyhet. Däremot är ett alternativ som vanligt att med intetsägande uttalanden och taktisk passivitet hoppas på att någon annan gör grovjobbet för att själv slippa betala det pris som frihet alltid har kostat.

Läs hela inlägget »
Etiketter: syrien usa fn eu

Bland mycket annat illustrerar kriget i Syrien det återkommande misslyckandet i att bilda en enande muslimsk gemenskap.  

 Den religiösa föreställningen om en enande gemenskap utgår ifrån att islam omdefinierade redan existerande religiösa uppfattningar, kultur och sociala identiteter i Mellanöstern och omorganiserade deras styren. Detta skedde i tre steg. För det första blir islam en ny stam ummah där individer samlades genom ett monoteistiskt politiskt centraliserat styrt samhälle snarare än genom blodsband. I den andra fasen blev islam religionen som staten och dess eliter identifierar sig med. I den tredje fasen anammades muslimska värderingar av massorna i Mellanöstern.

 Kalifatens förmåga att centralisera makt och legitimera den för omvärlden kom också att bli en avgörande anledning till varför islam spreds så framgångsrikt. Ledarskapets förmåga till att ge den politiska makten även religiös auktoritet enade de två viktigaste aspekterna under ett och samma tak.

 Kontrollen över handel och skatter ledde dessutom till att tidigare stamlojaliteter försvagades. Visserligen kunde judar och kristna ofta fortsätta utöva sin tro i utbyte mot en skyddsskatt. Men mer lönsamt blev det att helt enkelt konvertera till islam vars religiösa och sociala budskap inte sällan var förenligt med gamla förställningarna som getts ny mening.

 Den nya gemenskapen blev dock aldrig enande. Konflikten mellan shia och sunni har i princip pågått sedan Muhammeds död 632. Inre strider mellan olika muslimska fraktioner har dessutom utvecklat nya trosuppfattningar eller religiösa grupper som bahai och druser.

 Förtryckande och centraliserade makter har när allt kommer omkring varit alternativet till inre stridigheter. Dessutom har en arabisk chauvinism förhållit sig nedlåtande till muslimska omgivningar som inte anses vara ”riktiga” muslimer för att de inte är araber.

 Det är inte av en händelse som kriget mellan Iran och Irak kunde hålla på i åtta år. Där stod det arabiska mot det persiska och shia mot sunni.

 Det är sant att islam ha haft bättre perioder och så även den arabiska världen. Dessa längre eller kortare epoker ska dock nog snarare ses som uppehåll i ett normaltillstånd som i huvudsak tyvärr har bestått av inre stridigheter.
 

Läs hela inlägget »
Etiketter: islam muslimer umma
Foto: stock. exchng. Foto: stock. exchng.

Hijabmanifestiatonen ledde till att olika åsikter vädrades, inte bara om klädesplaggets betydelse, utan också om vem som borde ha rätt till att uttala sig i frågan. Uttalandena var inte sällan lika definitiva som insiktslösa. Själv skrev jag i AB om hur slöjan historiskt även använts som symbol mot förtryck. I en replik på min text påpekades att slöjan i Iran inte kunde ses som annat än ett patriarkalt påhitt som symboliserar förtryck. Dessutom hävdades att hijabmanifestationen gynnade intressen som vill upprätthålla och normalisera maktordningen och förtryck av kvinnor.

Hijab eller slöja är ett svårt och mångbottnat ämne. Jag är egentligen inte främmande för flera av de åsikter som vädrats. Men det jag saknat är förståelse för hur komplex situationen kan vara och framför allt en insikt om att verkligheten sällan är så definitiv och självklar som en del velat göra gällande.

 Under fältarbetet till min avhandling tydliggjordes en bild av kvinnor som ofta skaffade sig både status och legitimitet med hjälp av slöjan. Det var slöjan som gav dem möjlighet att lämna hemmet och studera. Alla de kvinnor jag träffade studerade på universitet med sina fäders goda minne och välsignelse. Genom slöjan övertygade de sina familjer om att det inte fanns någon risk för att de skulle förlora sin anständighet eller heder om de lämnade hemmet utan övervakning. Tiden på universitetet gav dem samtidigt nya insikter och försvagade kopplingarna till familjen. Utbildningen, framförallt läskunnigheten, gav kvinnorna möjligheten att själva ta ställning i religiösa frågor. Det fanns ingen möjlighet att ta fel på deras övertygelse om att de själva har rätt till att läsa och förstå exempelvis Koranen.

 Första gången jag träffade en av kvinnorna var hon klädd i ett vitt dok chimar som gick ner till brösten, svarta glasögon och en lång kappa jlbab. Två år senare bar hon rosa hijab, glasögonen hade bytts ut mot röda modeanpassade bågar och hennes långa fotsida kappa var borta. Från att ha varit hemma varje dag bodde hon på universitet och besökte sina föräldrar en gång i veckan.

 Samtidigt förekommer en verksamhet vars syfte är att anpassa kvinnor till idéer som vill upprätthålla segregationen mellan könen och fortsätta begränsa kvinnor trots deras utbildning. Saba Mahmood, har studerat den feministiska islamistiska rörelsen i Egypten. Hon pekar på hur rörelsen snarare utbildar muslimska kvinnor till att följa islamistiska föreställningar om moral, etik och begräsningar i relationer mellan könen än att ge kvinnor verktyg för självbestämmande och självförverkligande.

 Trots detta ser Mahmood att kvinnors ökade kunskap om sina rättigheter och skyldigheter inom religionens ramar ger dem förutsättningarna att arbeta sig fram till nya roller inom både samhälle och familj.

 För Mahmood är kvinnors läskunnighet – och därmed insikten om sina rättigheter – avgörande för hur de bemöts i manliga domäner. Även om det görs inom den islamistiska väckelsens begränsande ramar, är kvinnors möjligheter till att arbeta, försörja sig och lämna hemmets sfär ett första steg mot kvinnlig självständighet. Och när utvecklingen väl är igång går den inte att stoppa.

 Statistiken för alla länder i Mellanöstern visar att muslimska kvinnor studerar allt längre, gifter sig allt senare och föder allt färre barn. Detta påverkar dock inte nödvändigtvis deras religiositet eller önskan att klä sig i hijab.

 Den som vill förbjuda hijab eller bara kan se klädesplagget ur ett perspektiv, glömmer alla de miljontals kvinnor som med hjälp av hijab skaffar sig möjligheten att försvaga banden till krävande familjer och söka sig mot utbildningar som på sikt ger dem allt bättre förutsättningar för att styra sina egna liv.

Läs hela inlägget »
Etiketter: islam kvinnor hijab

Enligt tidningen Dagen har stockholmskyrkan Sankta Eugenia fått 1000 nya medlemmar de senaste fyra åren. Oavsett hur man tolkar en sådan ökning är det uppenbart att religion i Sverige lever och i högsta grad är verksamt.

 Fler moskéer byggs och fler kyrkor tillkommer så väl ortodoxa som katolska, samtidigt som olika religioners bönehus fylls till bristningsgränsen under högtider. Allt vanligare har det också blivit att människor markerar religiös tillhörighet genom sin klädsel. Inte minst visade det sig genom den senaste hijabmanifestationen.

 Frågan blir således var sekulariseringen tagit vägen? Eller om religiös utövning förändrats?

En tydlig förändring är att vad som tidigare ansetts vara självklara religiösa kollektiv i allt större utsträckning individualiseras. Samtidigt används religion och etnicitet för att tydliggöra konturerna i den personliga identiteten. Motståndet mot att av andra tillskrivas någon religiös tillhörighet eller gemenskap uttrycks bland annat genom det personliga anspråket på att själv få definiera den religiösa identitetens sammansättning och uttryck. Utvecklingen kan förstås som sekularisering av samhället men är snarare individualisering av religiösa kollektiv eller gemenskaper.

Bland annat kan religionsutövning ses som ett instrument med vilket varje individ hanterar förflyttningarna i vardagen mellan vardagslivets olika miljöer, som familj, arbetsplats och vänner eller i mötet mellan olika kulturer. För en del människor är det därmed valet av religiös identifikation som möjliggör kommunikation med olika omgivningar och samtidigt upprätthåller en egen identitet som är kopplad till den personliga bakgrunden och det kulturella arvet.

Ökad läskunnigheten och bildning leder till individuella texttolkningar som utgår från personliga behov av trygghet och sammanhang i vardagen och en frigörelse från religiösa auktoriteters åsikter. Resultatet är idémässig decentralisering av vad som tidigare ansetts vara självklara religiösa kollektiv eller normerande religiöst beteende.

 Både religiösa symboler, klädsel och byggnader, som moskéer, kyrkor eller synagogor, slöja eller andra huvudbonader och klädedräkter, kan fylla sin funktion i formandet av personliga religiösa uttryck.

 Byggandet av moskéer i Sverige kan i det sammanhanget dessutom ses som muslimers uttryck för att både vilja stanna och leva i Sverige, men också upprätthålla en religiös identitet med koppling till hemlandet. 

Insikten i religionens värde och betydelse för varje enskild individ borde medföra ökad förståelse för att individers religiositet varken säger något om deras förmåga att fungera i samhället, deras bildning eller deras politiska ambitioner. Om inte annat borde en sådan insikt öka förståelsen för att religionsutövning inte nödvändigtvis innebär ett större problem än utövandet av andra ideologier.

Läs hela inlägget »

Senaste inlägg

Arkiv

Etiketter

Länkar